Åh, jag klarar inte av dig längre. Egentligen vill jag bara träffa dig och slå dig och skrika på dig. För det enda du gör är att ljuga. Hela tiden, säger du saker som: Ååh, jag älskar dig mest. Det är du som får mig att stanna kvar på jorden. Och lalalala. Det är bara rent jävla skitsnack. Du menar inte ett j*vla ord av vad du säger, jag orkar inte med dig längre. Jag tänker inte längre höra grejer från dig, först skriver du dina j*vla brev, om hur mycket alla betyder. Och överdriver som fan! Sen så är du dum, eller man börjar bråka, då så ger du upp och bah: visst, då är vi inte vänner.Och det verkar inte betyda ett skit för dig att precis förlorat en vänskap. Sen så kommer du tillbaks med dina j*vla brev igen och bah; förlåt, förlåt, åh. Jag hatar mig själv för det jag gjort. Snälla förlåt mig, jag kan inte leva utan dig och lalla. Och så går det om och om igen. Och nej, jag pallar inte mer. Du får reda upp dig först. Jusr nu, mår jag bara illa av dig.