Till dig, bara dig
Det var du som gjorde så att det blev såhär. Det var du som dissade mig. Det var du som sket i mig totalt. Det var du som hade fått nya bästavänner. Det var du. Och om du nu vill att det ska bli bättre är det du som måste fixa det här. För det var du som förstörde det. Okej? Förut var det alltid vi. Du&jag mot typ resten. Vi sket i alla andra och bara körde vårat eget race. Vi var som tvillingar och vi var bästavänner. Vi sov över mycket och i skolan var vi med varandra varje dag. Bara du&jag. Vi hade alltid lika kul och vi kunde alltid prata med varandra om allting från himmel till jord. Vi satt alltid ute och pratade på rasterna och på mattelektionerna satt vi alltid och sjöng. Vi hade klistrat upp lappar på våra platser där det stog A<3 J. Det var verkligen du&jag. Vi fanns alltid här för varandra och kunde alltid prata om allt. Precis allt som gick att prata om. Visst bråkade vi typ 24 men det var bara för att vi var så sjukt lika. Vi gillade samma kläder, vi gillade nästan allt likadant. Och då blev det mycket bråk. Men vi hade ändå så sjukt kul när vi var vänner. Men sen kom sommaren, sommarlovet. Du hade lovat mig att vi skulle åka till ditt land tillsammans. Men som sagt var sen kom sommarlovet. Och då började du vara mer med andra. Och sen läste jag på din blogg att du hade ändrat dig och att du skulle ta med Johanna till landet istället. Att det var en diss till mig. Det jag blev mest ledsen över då var att du inte ens ringde till mig. Eller inte ens skickade ett sms. Utan att du skrev ut det på din blogg. Och jag fick veta det genom en annan. Jag blev helt förkrossad. Och sen smsade vi och du sa att du hade "nya bästavänner" och att jag inte var en av dom. Då ville jag bara fösvinna. Jag var helt förkrossad, men ändå arg. Jag var nog allt man kan vara på samma gång. Och du sa att du hade nya bästavänner. Dina nya bästavänner var folk du hade känt i en vecka. Medans du & jag hade varit allra bästavänner och hur tighta som helst i 3 år. Och då bråkade vi som fan. Jätte mycket. Vi var inte vänner och vi pratade inte ens med varandra. Men sen, ringde du mig och vi blev vänner igen. Vi slutade bråka. Men vi hade inte träffats. Sen träffades vi på ung 08. Men vi var som att vi knappt kännt varandra innan. Men sen första dagen i skolan så mötte du mig. Och vi pratade och var som vänner igen. Sen när skolan började så var jag med alla andra. I början var allt bra. Men sen började vi bråka igen. Och här är vi idag. Vi bråkar, men det är för att vi båda gör småfel som dom andra blir retade på. Jag vet inte hur vi ska göra. Jag vet att du sa att du ville bli vänner igen. Jag vet inte om du vill det längre men jag vet inte heller hur jag vill. Jag vet inte om jag vill försöka igen. Eller skita i det. Jag måste tänka. Men vi måste prata någon dag, prata om allt, om oss. Och om allting som hänt mellan oss. För vi har ju trots allt varit bästavänner. Så dagen efter lovet. Så pratar vi, pratar vi ut om allting som hänt och allting som är. Okej? Så får vi se hur det blir. Men just nu, måste jag bara tänka. Men jag älskar dig ändå och kommer alltid att göra. Och du vet att jag finns här. Alltid. Jag älskar dig. Då, nu och föralltid.
Kommentarer
Trackback
