Johanna, jag vill att du ska veta hur mycket du betyder för mig. Och därför ska jag skriva det i en text, försöka föklara så du förstår. Jag börjar med att säga tack, du är mitt ljus över dagen, du är mitt lugn varje natt. Du är min livsglädje, du är min medecin, du är min och jag är din. Du är hela mitt liv. Jag minns dagen då vi träffades för första gången. Det var den 19 augusti 2009. Det var samma dag som skolan öppnade. Den dagen man skulle dit och hämta papper, och fylla i dom. Det var då jag såg dig, du var där med din pappa. Jag kollade mycket på dig. Jag visste för första gången att det skulle bli du och jag. Men sen i början var jag mest med lina och ida i början. Men den 20 augusti var första dagen vi pratade. Och den 21 augusti var första gången vi var med varan. Det var en fredag, jag kommer ihåg den dagen. Som om det var igår. Det var en av dom bästa dagarna i mitt liv. Det var då vi blev vänner. Efter att du hade tagit bussen satt jag och linn på hm och snackade. Så smsade du med mig.  Jag kommer ihåg första gången vi sov över. Det var fredagen den 28. Det var du, jag och johanna som sov hos dig. Vi var i centrum på dagen, sen åkte vi till konstgräset, där hade vi skit kul. Sen åkte vi hem till dig, badade jaqutzzi. Sen kollade vi på eva&adam.  Och jag kommer ihåg allting, jag kommer ihåg hur glad jag var. Vi hade jättekul. Sen blev vi bara tightare och tightare. Det är jag sjukt glad över. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara för dig hur mycket du betyder för mig. Även fast jag kanske inte alltid visar det. Även fast jag kanske är sur och grinig mot dig ibland. Så vill jag att du ska veta att du kan prata med mig om precis allting. Precis allting mellan himmel och jord. Du kan lita på mig, du kan lita på mig till 110%. Vet du hur glad jag är att jag har dig. Du är en sann vän, en äkta vän. Jag har förlorat många vänner i mitt liv, det har alla. Jag har haft dom underbaraste vännerna man kan ha. Och jag har det nu också. Men jag har också haft många falska vänner. Men du är den jag alltid tänker på när jag är ledsen. Då vill jag bara ha dig brevid mig. Du var den som kom och kramade mig, när det hände med victor, så tänkte jag på jocke. Och började gråta, så sprang du ut ur klassrummet efter mig. Då kände jag verkligen hur mycket du betyder för mig. Att jag aldrig kommer lämna dig. Man vet aldrig vad som kan hända i livet, men vad som än händer, så vill jag verkligen inte förlora dig. Jag vill inte att vi ska glida isär. Jag vill aldrig att vi ska glömma varandra, jag vill att det ska vara du och jag föralltid. I all tid framåt. Vi har tusentals minnen redan. Och det är bara början. Jag kommer ihåg alla våra underbara minnen. Sommaren med göran, kexchokladen på coop, vattenkriget på konstgräset, min tårta på din födelsedag, jaqutzzi, när vi rullade oss i snön, när du fick bodylotion i näsan, när du halkade i skolan, alla våra minnen. Jag skulle kunna skriva alla men det skulle tagit jätte lång tid. Du är en ängel, ena halvan av min kropp, du är den bästa tjejen som jag någonsin kunnat fått. Du är min syster, min bästavän, min tvilling, min andra halva, min soulmate. Du är den jag alltid önskat att jag har haft. Hoppas som du känner som jag. Om jag skulle dö, är du rosen på min kista, skulle hålla den vid liv, skulle aldrig låta den vissa. Du finns när jag behöver dig. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara allting för dig, alla mina känslor och tankar. Det går liksom inte. Ditt leende, när jag ser dig le blir jag lycklig. Jag blir varm i kroppen varje gång jag ser dig. Du är min lillesyster, vilket du alltid kommer att vara, vad som än händer. Jag har många vänner, många bästavänner. Och 1 allra bästa bästa bästa bästavän, som är matilda. Och sen har jag en allra bästa bästa bästavän, och det är du. Du är nog den enda jag kan lita på som aldrig skulle svika mig, lämna mig själv. Så snälla johanna, lämna mig aldrig. Varje gång vi bråkar så mår jag så sjukt dåligt, jag får en klump i magen och halsen, jag får svårt att andas, jag har en känsla av oro. Och jag vet inte vad. Men jag mår så jävla dåligt. Jag hatar att bråka med dig. Vi har bråkat på riktigt 1 gång, och då pratade vi inte med varandra i skolan. Då kunde jag inte koncentrera mig på lektionerna, jag visste inte vad jag skulle göra. Jag skrev lappar till dig, men ångrade mig. Jag visste inte vad jag skulle skriva, jag var rädd. Jag ville inte förlora dig. Men vi klarade oss inte utan varandra. Så vi blev sams. Jag vet inte vad jag ska skriva. Du måste verkligen försöka förstå. Mitt hjärtas slår för dig. För oss. Om du skulle falla så lovar jag att jag bär dig. Jag skulle aldrig nånsin släppa taget, för jag skulle bära dig tills den dagen jag dör. Även om jag bryter fötterna så bär jag dig fram. Jag vill få dig att inse och ta åt dig, att aldrig lämna mig. Och ta åt dig av dom dyrbaraste orden som finns. Jag älskar dig mest Johanna Söderberg